"Tänk att några droppar bläck som blänker
 - kan göra att så många tänker"

Nattgöken - med sin egen värdegrund…

E-post: mitt förnamn@wilmarsgard.se


Vandrande tankar…                                     (16 dec 2018)

När jag läser vissa små stycken i artikeltexter texter - händer det ofta att mina funderingar hoppar till "tankar" som förvånar mig. till mig
Jag brukar skylla ifrån mig med att tänka jag kan inte styra det".
Nyss läste jag en krönika  fokus som har rubriken "De små siffrorna spelar roll".
Journalisten Jon Åsberg skriver om BNP och om en föreläsning han lyssnat på.
Även om regeringen påstår att "läget är gott och det går bra för Sverige" håller inte de ekonomiska experterna med om den saken.

OK - tillväxten har varit ganska stabil den senaste perioden", skriver Åsberg, men fortsätter med att "kakans storlek är egentligen bara intressant om man också vet hur många som ska dela på den".

Jag gör det lite lätt för mig och pekar på uppfattningen att då vi blivit betydligt fler "medborgare" i Sverige på kort tid så är ökningen per person inte mycket att skryta över.

Ekonomiprofessor John Hassler ger råd över hur vi kan få fart på tillväxten.
Åsberg skriver:
"John Hassler efterlyser
för sin del enklare och effektivare skatter, höjd produktivitet i den offentliga sektorn, en reformerad arbetsmarknad och ett utbildningssystem i världsklass.
Oavsett problemens rötter så är den svaga ekonomiska utvecklingen dålig för landet och alla som bor här."

Det var där någonstans mina funderingar gav sig ut på egna strövtåg.

Höjd produktivitet i den offentliga sektorn?
Jo då, klart att mina funderingar hamnade i Vingåker och vad kommunen skulle kunna göra för att bli mer produktiv.
Så här skriver Kuriren:
I barn- och utbildningsnämndens sista sammanträde för året föreslogs besparingar på närmare 2,5 miljoner inom förvaltningen. I budgetförslaget föreslås det att 1 500 000 kronor sparas på läromedel och förbrukningsmaterial, 457 000 kronor på kompetensutveckling och 558 000 kronor på inventarier av mindre värde.
Utöver det föreslås nämnden att se över om någon verksamhet kan läggas ned samt vilka andra neddragningar som kan göras för att komma inom budgetramen.

Är det att bli mer produktiv? Frågar jag mig själv utan just tycka att jag har något bra eget svar…

Apropå skolor:

– Ett utbildningssystem i världsklass?
I Vingåker?
Nä - du får inte veta vad jag tänkte där…

Inte ens när jag läste i Kuriren:
Enligt Helena Edrenius (S), ordförande i barn- och utbildningsnämnden, kommer inte verksamheten påverkas.

Jag förmodar att Edrenius då menar verksamheten inom utbildningsnämnden

KOMMENTAR

Helt rätt Bjarne,
det egna ”kontoret" brukar vara det sista man vill dra ner på.

Man har ju redan tidigare annonserat att 2019 kommer att bli ett surt år med tanke
på det mindre goda resultatet under 2018. Inte förvånande att man tänker ta igen
en del av det underskottet under 2019 års verksamhet.

Inbesparing på läromedel brukar innebära färre nya böcker som ersättning för
gamla och den tekniska utrustningen får bli vad den redan är. Att spara på för-
brukningsmaterial kan många gånger ta sig ett gnidigt uttryck och skapa missnöje.
Inga åtgärder som påtagligt ökar trivseln i skolan.

Att minska på kompetensutveckling är oroande oavsett om det avser lärare eller
den egna personalen. Båda kategorierna behöver utvecklas för att se fram mot nya mål.

Att se över om verksamheter kan läggas ned är definitivt inget som ger positiva
signaler utan kommer snarare att generera sura uppstötningar.
Åke


Expressen: Sluta äta eko…                  (14 dec 2018)

Ekologisk mat har flera fördelar men enligt den nya internationella studien – som den svenska Chalmersforskaren Stefan Wirsenius varit delaktig i – är ekologisk mat sämre för klimatet än vad konventionellt producerad mat är, berättar Expressen…

Lars Bergström, professor vid Sveriges lantbruksuniversitet, tillhör dem som har kritiserat politikernas eko-vurm. "En av orsakerna till att det ser ut som det gör är att handeln tjänar så mycket på att sälja en dröm eller känsla", säger han.


Singapore - ett föredöme?
          (13 dec 2018)    

OK - om du vill läsa en dyster krönika om Sveriges framtid så läser du här  vad Karl-Olov Arnstberg skriver om den saken.
Har du inte lust att ta del av den informationen - citerar jag hans avslutande (positiva och tänkvärda) rader i sin krönika:

"Alla dessa dystra framtidsbilder! Nu ska jag vara positiv och ägna resten av den här krönikan åt Singapore, ett land med ett samhällsideal som de kallar för The Workfare State. Det lilla tätbefolkade ö-samhället Singapore har, efter att de 1965 mer eller mindre blev utkastade ur den malajiska federationen, gjort vad jag ser som världens mest imponerande välståndsresa. Detta trots att landet saknar naturresurser och har ett geopolitiskt mycket känsligt läge.

I dag har Singapore Asiens högsta levnadsstandard. Mätt med BNP är landet det tredje rikaste i världen. I hög utsträckning är detta en politisk ledares förtjänst, Lee Kuan Yew, landets premiärminister åren 1959 till 1990. Bland annat är han pappa till den välfärdspolitik som kallas för Workfare.
Enkelt uttryckt belönar staten de skötsamma medborgare som arbetar hårt, satsar på sina barns utbildning, själva vill vidareutbilda sig och är beredda att spara, vilket singaporianerna gör främst i form av bostäder och för sin pension. Singapore har mer än något annat land ett meritokratiskt ideal och satsar på en utbildning som ligger så långt som det är möjligt från den svenska flumskolan.

Med andra ord ett stenhårt kunskapsideal. För att hålla samman den etniskt kinesiska majoriteten med malajer och tamilska indier, har inte bara alla samma möjligheter utan också ett gemensamt och etniskt neutralt språk: engelskan – också det som ett resultat av den förda politiken. Lee Kuan Yews politiska parti People’s Action Party (PAP) har varit sina konkurrenter så totalt överlägset, att omvärlden lite surt påstått att Singapore inte har någon riktigt väl fungerande demokrati.

Dessutom har Singapores politiska ledare förstått något som västvärldens politiker har haft märkvärdigt svårt att ta till sig, nämligen att jämlikhet inte bör eftersträvas på så sätt att politiken begränsar eliten och i synnerhet inte genom att i jämlikhetens namn hålla tillbaka de goda innovatörerna och entreprenörerna. Politiska ledare måste klara att skilja mellan politiskt förnuft och avundsjuka. Alltsedan Lee Kuan Yew´s dagar är Singapores politiska ledare mycket misstänksamma mot västvärldens fixering vid allas lika värde.

Emellanåt pekas det ut att denna lilla ö-nation har världens högst betalde premiärminister. Också andra politiska ledare är mycket välbetalda.
Det kan förklaras med att PAP handplockar sina politiker och väljer då personer som lika gärna kunde ha varit, och ibland också är, ledare för världsledande företag.
Jämför med Sveriges valda politiker, som är helt otänkbara på ledande poster inom näringslivet. Inte bara för att få dessa utan för att kunna behålla dem, har Singapores politiker kommersiellt konkurrenskraftiga löner."
Karl-Olov Arnstberg


Att läsa för klimataktivister…           (11 dec 2018)

Rubriken säger "Den helt meningslösa klimatpolitiken" och artikeln börjar så här:
"Den s.k. klimatpolitik som hittills bedrivits har främst riktats in på omställning till s.k. förnybar energiteknik och åtgärder för minskad energiförbrukning.
Alla data över energianvändning och förment klimatpåverkande utsläpp under senare decennier av intensiv klimatpolitik, tyder på att denna strategi varit ett totalt och ytterst dyrbart misslyckande."

Blir du intresserad av att få veta mer?
Läs då här vad Lars Bern skriver…


Det är inte flyget som är problemet                                                                              (9 dec 2018)

Klimatalarmister finns det i en växande skara. Verkar det som - och jag förvånas lite över att där finns människor som påstås sig känna klimatångest.
(det får jag ta upp en annan gång)
Men - jag undrar om dessa med - klimatångest - känner till det här som Lars Hässler skriver under den rubrik du ser här ovan.
Om de läser vad han skriver så får de möjligen lite mer att känna ångest över…

"Oavsett hur det ligger till hävdar klimatalarmisterna att vi måste ändra vår livsstil för att minska jordens utsläpp av CO2 (koldioxid). Flyget, som idag står för cirka två procent av jordens CO2-utsläpp, anses vara en av de allvarligaste anledningarna vid sidan om köttätandet.

Men, det finns en betydligt större miljöbov, och det är Internet, som idag står för omkring två procent av jordens CO2-utsläpp (således lika mycket som flyget). Världens datacentra kommer dock att bli en av jordens största energikonsumenter, betydligt större än de stora industrinationerna inklusive flyget, och använda 20 procent av all världens elektricitet redan 2025.

En studie hävdar att om datacentras behov av el fortsätter i samma takt i Japan, kommer de att använda hela landets elproduktion 2030, och redan idag är förbrukningen mer än hela Storbritanniens elkonsumtion (300 terrawatt timmar).

Man beräknar att 2020 kommer 50 miljarder enheter av ”sakernas internet” att vara uppkopplade i världen och 100 miljarder om ytterligare några år. Internet kan komma att stå för hela 14 procent av världens växthusgaser, betydligt mer än både flyg och fartygstrafiken, 2040."

- bästa ni klimatalarmister - hur tror ni att detta internet ska få all sin el?
Vindkraftverk?

Patrik Engellau skriver i dag om det här med "Gula västarna" i Frankrike - där han börjar sin text så här:
Jag vet så lite om Frankrike och de gula västarna att jag kan tolka in nästan vad som helst i skeendena utan att begränsas av några besvärande kunskaper.
Så därför ska jag göra det.
Och så gör han det här.
 
Det handlar om en annan sak det.
Men - läs hans första mening igen och jag vill gärna överföra han syn (åsikt) på alla dessa personer med sin uttalade klimatångest. För mina högst privata fördomar viskar till mig att de nog inte låter sig påverkas allt för mycket av "besvärande kunskaper".

Tillägg: Lite senare i dag sitter jag och läser (om) boken "Tänka snabbt och långsamt" och finner en mening jag känner att den passar in här:
"Faktum är att det är lättare att finna ett logiskt mönster i det man vet - om man inte vet så mycket".

DN idag:
Medan milda vindar dominerat i vår världsdel har vintern startat tidigt i delar av Arktis, Nordamerika och Asien. Snötäcket i Nordamerika var i november det största på 52 år, och den arktiska isen har vuxit ovanligt snabbt.


En av mina favoriter…                               (8 dec 2018)

Favoriter kan man ju ha många av, från olika områden som idrottsmän, sångare osv - där jag hellre, personligen, väljer favoriter från ett område som intresserar mig mera - skribenter.
Jodå, det var en stunds underhållning att titta på förmiddagens skidlopp för damer, men mitt behov av "en stunds underhållning" i form av skidåkning är tämligen lågt - i alla fall om jag jämför "att läsa vad skickliga skribenter, journalister, krönikörer, författare osv" erbjuder mig. Något som finns kvar - länge - att fundera över. Vilket jag aldrig gör efter en av landslagets fotbollsmatcher…

Man tycker olika - men låt mig få presentera vad (favoriten) Patrik Engellau skriver om sig själv - och varför han skriver sina krönikor.
Du förstår säkert varför jag gillar vad han skriver…
(läs gärna kommentarerna till hans texter)

Va?
Nä, jag har slutat vara avundsjuk - och förstår att jag aldrig kommer att få stå staty bredvid August Palm i Järnvägsparken…


Blandat avslut…                                                  (7 dec 2018)

En bit in på kvällen får jag för mig att göra en snabbtitt in på kkuriren.se för att få en sista koll på dagens nyheter. Finner en tämligen stort uppslagen artikel, med stor bild, som berättar att kommunen beställt vimplar för att visa sin stolthet över att Vingåker korats till årets kommun 2018 av riksorganisationen Hela Sverige ska leva.

Alldeles utmärkt tycket jag - även om jag i Kuriren får veta att texten på vimplarna har blivit felstavad - där ordet kommun blivit "kommum" och utmärkelse "utmärkselse."
De här vimplarna får mig att dra lite på munnen samtidigt som jag känner  sympati för den/dem som åstadkommit denna lilla fadäs. Shit happens…
För som Kuriren snällt skriver - det är inte bara i tidningar som felstavningar sker.
Eller vissa bloggar vill jag lägga till…

När jag kommer lite längre ner bland nyheterna får jag veta att:
"Kommunen måste bevilja drygt 3,7 miljoner kronor mer för att Säfstaholms slott ska kunna renoveras enligt plan. Oväntat höga konsultkostnader har fått den ursprungliga investeringsbudgeten att slå genom taket."

Vilket väcker tanken - en anings trist årsslut för kommunen. Då tänker jag på den stora överkostnaden för Tennisparken på runt 8 miljoner kronor - att lägga till de ökande kostnaderna för slottsrenoveringen. Vilket innebär skriver Kuriren att:

Kommunstyrelsen föreslås gå till fullmäktige och få en reviderad kalkyl godkänd. Det är inte bara en fråga om höjt investeringstak. Lokalanpassningarna medför att kommunens årshyra för slottet, 2,5 miljoner kronor, ökar med nästan en halv miljon.

Och så, som salt i såret:
Vingåkers kommun hamnar på sista plats av landets 290 kommuner, när resultaten för eleverna i årskurs nio jämförs.

När man vet att det inte kan bli sämre (som för skolorna) kan man ju finna viss trygghet i det faktum - att det bara kan bli bättre. Och är det kanske den obegripliga trygghetskänslan som hos mig väckte den lilla spirande känslan av att 2019 blir ett bättre år för vår kommun.
Du - vi får väl hjälpa till lite!


Det räcker inte med bara Kuriren  

Nej, det räcker inte med att bara läsa Kuriren, inte heller om du därtill tittar på teve. I alla fall inte om du har ambitionen att bli en tillräckligt informerad medborgare. Nöjer du dig med bara de två nämnda skummar du bara på ytan.

Låt oss tänka oss att du sitter i ett samtal med likasinnade och ni pratar lite runt om vad ni tycker om den kommunala äldreomsorgen.
Vilket inte många av er förstås inte gör, får jag för mig, i alla fall inte på det här sättet som Julia Caesar gör i sin krönika - som du kan ta del av här.
Läs hennes krönika och sedan har du "saker att prata om".

Ett instick, jag kan emellanåt få en kommentar om att jag skriver för långa texter, (vilket jag inte alls själv anser - utan att de, oftast-därför, är för menlöst korta) då kan jag informera er vankelmodiga med lässvårigheter om att Julia Cesars text - den är lång.

Det är sällan jag är riktigt tvärsäker över vad jag "tycker/tror", men det är jag, när jag skriver att jag kan inte föreställa mig att någon (överhuvudtaget) inom den kommunala äldreomsorgen har läst vad Julia Caesar skriver.
Inte heller någon av ledamöterna inom Kommunfullmäktige.
Lik förbannat är det de, KF-ledamöterna, som har den översta makten att besluta om äldreomsorgen i Vingåker.
Vad vet de om verkligheten där - frågar jag mig?

Och vad vet du själv? - bäste läsare.
Läs vad Julia skriver, och du kanske får (som jag) en snabb vag tanke åt hållet "Jag tar hellre livet än att jag hamnar i klorna på äldreomsorgen" - i alla fall om den sådan som Julia berättar om…

Så får jag en smått löjlig idé, jag får ju det emellanåt, som gör att jag frågar mig själv: "Ska jag inte ta och sända länken med Julia Caesars text till de ansvariga inom Vingåkers äldreomsorg och be om en kommentar?"

Beslutar mig för att avstå, mest för att ingen (där) förmodligen kommer att känna minsta lust att lägga ner tid på att svara en obetydlig, mest gnällig, bloggare - från Vingåker.
Och, om det osannolika inträffar, kommer det högst sannolikt att där stå:
"Så är det absolut inte i Vingåker - här är allt perfekt".
Precis som inom skolan då, tänker jag när jag skriver de orden.


Bortkopplad…                                                      (5 dec 2018)

Rubriken står där för att min fiberanslutning varit ur funktion sedan lunchtid i går till 14-tiden i dag. En aning irriterande - inte bara för att jag inte kunnat uppdatera nattgöken utan också för viktigare saker - som kontakt med banken.

Nåväl - bland den stora mängd e-post som ankommit finns "saker" jag gärna länkar till - som en text som har rubriken:
Handtvagningsparlamentarism där artikeln handlar om den svenska regeringsformen.
Vilket jag kan ana inte får gemene man att stänga av teven för att ivrigt få ta del av.
OK - för er politiska latmaskar - här de avslutande raderna i artikeln:

"Handtvagningsparlamentarismen är inte sund.
En av riksdagens främsta uppgifter är att utse en regering som svarar inför riksdagen, som i sin tur svarar inför folket.
Att aktivt bidra till att landet får en regering som är duglig och kan få igenom en budget borde vara regeringsformens ändamål och riksdagsledamöternas strävan. Måhända är det därför dags att se över bestämmelsen i regeringsformen om statsministervalet.
Att åtminstone en relativ majoritet i riksdagen aktivt stödjer en statsministerkandidat för att denne ska kunna väljas kan synas leda till fler regeringskriser, men jag undrar jag.
En sådan ordning kan nämligen också framtvinga ett mer ansvarsfullt förhållningssätt bland riksdagspartierna och ett parlamentariskt underlag som gör att statsbudgeten kan gå igenom.
Framsläppta statsministrar kan nämligen inte räkna med samma framsläppande attityd när budgeten ska beslutas och viktiga budgetpåverkande lagar ska stiftas."

Länkning nr två - handlar om sådant som även finns inom kommunpolitiken. Anser i alla fall jag - när jag läser Patrik Engellaus första rader i sitt inlägg:

"Det välfärdsindustriella komplexet är objektet för politikerväldets omsorger för det är det är välfärden som ger politikerväldet dess legitimitet och möjlighet att stoltsera som humanitär stormakt. Dessutom är utgör komplexets anställda politikerväldets främsta stödtrupper.

Komplexets ledning består av gräddan av nationens begåvade och högutbildade människor. Dessa är också egennyttiga och välsinnade i just den ordningen. De vill förbättra tillvaron för människorna i den mån det är förenligt med sina egna intressen.

Av samma anledning som att det är behagligare att arbeta på skogsbolagets huvudkontor med hög lön än att slita i skogen så vill det välfärdsindustriella komplexets intressenter hellre jobba i en myndighet i centrala Stockholm där det finns kaffeautomat i korridoren och en bra cafeteria i bottenvåningen än de sliter som underbetalda och utsjasade lärare eller akutsjuksköterskor på vård-, skola- och omsorgssystemets lägsta nivåer, alltså de nivåer som kommer i kontakt med systemets avnämare och klienter.

Sådana här organisationssystem får därför normalt en tung överbyggnad. Att den administrativa överbyggnaden växer är inget olycksfall i arbetet utan tvärtom konsekvensen av en sociologisk järnlag som endast med yttersta ansträngning och mod kan upphävas.
När Skolöverstyrelsen lades ned år 1991 blev överbyggnaden inte mindre utan större eftersom det snart var två nya skolmyndigheter på plats, Skolverket och Skolinspektionen. Denna utveckling följde sociologins lagar.
Motsatsen hade varit nästan övernaturlig."

 



Skillnader…                                                (4 dec 2018)

Jag har för mig att jag tidigare berört den här frågan om Årets Svensk som tidningen Fokus utser. Att jag drabbades av funderingar igen beror på att i förra veckans Fokus hade de med en helsida (egen reklam) där de puffade för att de den 30 januari (på Cirkus i Stockholm) kommer att redovisa vem som fått utmärkelsen.
Jag ser med spänning fram emot att få ta del av vem det blir och vad denne har åstadkommit för att kunna få kalla sig Årets Svensk.

Kan du tänka dig, frågar jag mig själv, att de styrande i kommunen Vingåker skulle kunna få för sig att "kora Årets Vingåkersbo" med samma motivering som Fokus har satt för Årets Svensk?

Jo, svarar jag mig själv men bara om jag får hänvisa till vad där står i första meningen - och då förändrat till - "Syftet är att finna en snäll och trevlig person som kan sprida en skön känsla av obrutet samförstånd".

Att kommunen skulle våga sig på att premiera en person som "på något sätt vågat avvika från det konforma" ser jag som fullständigt otänkbart. Lika otänkbart som att gårdagens Tomteparad skulle bytas ut mot en parad för Sverigedemokraterna.
Jag kan väl tro att, båda sakerna, var för sig  skulle kunna åstadkomma en del stå- hej och rabalder bland Vingåkersborna om det kom till stånd.

Jag trivs bra i Vingåker - men det beror huvudsakligen på mig själv - kommunen erbjuder, på basnivå, vad jag behöver få för att kroppsligen må bra.
Intellektuellt är det mesta mörker - den stimulansen finns det tacksamt då - att finna på annan plats.
Så livet är i alla fall inte så tokigt - i det stora hela…


PS - lite senare började jag fundera över vad skulle kunna påvisas som ett praktexempel på något som sticker ut från det "konforma i Vingåker".
Hornen kommer fram och - ha ha - här får du något (skrämmande - antar jag) att bita i…
Kanske inte i kommunal regi då - men…
(i alla fall något som skulle sätta Vingåker på kartan)


Faktakoll?                                                                  (2 dec 2018)

Vid morgonfikat frågade jag mig själv om jag anser mig leva mitt liv mera styrt av känslor än av fakta. Fick en känsla av att det har jag inte riktigt någon ärlig koll på och lovade mig själv att fundera lite mer kring frågan under dagen.
Kan möjligen bli en högtidsstund i favoritfåtöljen i kväll - en pratstund med mig själv i sällskap med ett glas portvin…
Att frågan kom upp (hos mig) beror förstås på att jag läst vad Patrik Engellau skriver i dag på DGS.
Så här börjar hans text:

"När jag råkar ut för någon skrikhals som framför synpunkter som jag är tveksam till så orkar jag i allmänhet inte säga emot eftersom min erfarenhet är att skrikhalsar oftast inte vill ta reson och argumentera så att jag begriper.
Men när skrikhalsen är en av nationens ledande opinionsbildare så kan jag tänka mig att göra ett undantag och säga emot eller kanske snarare anföra skäl som ifrågasätter skrikhalsens uppfattningar."

Skrikhalsar är väl att ta i, men nog finns där i min bekantskapskrets några som - i ämnet klimat - tydligt visar att de där är känslostyrda - beroende på att de inte bryr sig om att leta efter fakta utan låter sin uppfattning bygga på känsloargument - hämtat från de stora media och möjligen också från tv-tittande.
Vill jag påstå efter att ha - eller i alla fall försökt ha - ett lite mer ingående (ifrågasättande) resonemang kring deras uppfattningar.

Om du gör dig mödan att läsa vad Engellau skriver så kan du i en kommentar läsa:

"Dårar  och stollar kan aldrig övertygas om de fått för sig något. De har aldrig varit intresserade av sakskäl. De har blivit en del av dagens allt vanligare intelligensbefriade plågor.

Några av mina kollegor har jämfört dagens klimathysteri  med den förhärskande rasideologin i Sverige före andra världskrigets slut. När det grasserar som värst hjälpte ingenting - det är bara att vänta ut att galenskapen och hoppas den skall upphöra av sig självt.

Även personer med en IQ <100 borde ju fråga sig varför så många länder som Kina, USA, Brasilien och Indien, för att ta några exempel, tar jordens klimat med ro trots att de enligt alla beräkningar kommer att drabbas värre än Sverige.
Sverige har ju faktiskt bara fördelar av ett varmare klimat.

Nu kan det ju förstås bero på att svenska journalister och svenska skolbarn har ett sådant överlägset förstånd och djup naturvetenskaplig kunskap att de kan se något som vi andra inte kan se trots att vi sysslat med klimatfrågorna i ett drygt halvsekel."
Lennart Bengtsson

Får jag så avsluta med att tipsa om
"underhållande läsning som ger fakta"

Texten handlar om Karl X11 och hans karoliner och börjar så här:
"Pojken är mycket fascinerad av det gamla svenska truppslaget karolinerna – som man kallade de indelta soldater som slogs under Karl XI och Karl XII mellan 1687 och 1719, när de fått sin standardiserade uniform med den karakteristiska blå vapenrocken med gula uppslag och den trekantiga karolinermössan i filt.

Men det var inga särskilt smickrande saker som han fick höra om våra ”svenska bussar blå”. Läraren koncentrerade sig främst på soldaternas umbäranden i fält, hur de dog som flugor, hur de svalt, att de var utmärglade och knappt kunde gå. Han undrade rätteligen hur det överhuvudtaget skulle kunna vara möjligt att föra krig med sådana soldater, om de nu var så svaga, utmärglade och snudd på döende som han hade fått höra.

En helt rimlig fråga; hur stor och stark var egentligen en svensk soldat vid tiden för Karl XII:s frånfälle? Vad åt han? Och hur sjuk var han?"

Vill du veta svaren?
- läs artikeln…


Vingåker kunde vara bättre…          (29 nov 2018)

Skolverket publicerar idag resultaten från de nationella proven för läsåret 2017/2018

Tabellen nedan ger en bra bild på vilken poängnivå eleverna i Vingåker ligger på i de olika ämnena. Man kan se att det finns utrymme för kommunens ambition till förbättringar av resultaten.
/Åke


Vingåker är bäst!                                                 (28 nov 2018)

"Sammantaget är Vingåkers kommun en förebild för hur en kommuns landsbygder kan stärkas och
utvecklas"
lyder Riksorganisationen Hela Sverige skall levas motivering för att utse Vingåker till årets kommun 2018.

Ett glatt budskap för kommunen som under året också invigt den nya, inte helt billiga, Tennisparken.
Helt rätt att stärka infrastruktur, service och bredband inom kommunens alla delar.
/Åke


De nio mest skrämmande orden i Engelska språket…                                      (27 nov 2018)

När jag läste den rubriken blev jag klart intresserad av att ta del av texten i artikeln - allra helst som jag såg att det var Patrik Engellau som var skribenten.
Jag kan gott erkänna att jag har en del fördomar - en av dem är att de flesta i Vingåker verkar vara ointresserade av politik.
Eller kan det vara så att de inte vill (törs) föra ut sina åsikter i ämnet i offentligheten? Jag kan få den funderingen när jag själv har försökt få igång en diskussion - eller en stunds prat då - kring kommunpolitiken. Ingen vet just någonting om någonting, med några få undantag där Kuriren skrivit om saken.

Därför, bäste läsare, fördom nummer två - jag tror att det är ytterst få Vingåkersbor som - självmant - tar del av vad du kan göra om du klickar dig in på den rödfärgade länken här ovan.
Ni begåvade ortsbor som tittar in hos mig är förstås de lysande undantagen från den fördomen…

OK - då åker vi - vilket betyder att jag citerar Engellaus första rader i sin text:

"Hur jag än spanar, med både kikare och förstoringsglas, så ser jag ingen räddning på Sveriges problem. Jag ser ej ens en början till en räddning och det beror på att det tänkande som orsakar de så kallade utmaningarna fortsatt härskar oinskränkt utan att ifrågasättas.
Och det kommer inte att spela stor roll vilken regering som det nu pågående parlamentariska apspelet än utmynnar i."

En liten bit ner i texten finns:
Det tänkande som hotar nationens framtid är den lömska folkförförelsen att politiken inte bara har uppgiften att lösa alla problem utan också den faktiska förmågan att göra det. Jag talar om myten om politikerväldets gudomliga kompetens, vår tids motsvarighet till äldre tiders religiösa föreställningar om Guds godhet och allmakt.

Patrik Engellau avslutar sin artikel med att förklara de nio mest skrämmande engelska orden:

Jag ryser och tänker på Ronald Reagans diktum om de nio mest gastkramande orden i det engelska språket: ”I’m from the government, and I’m here to help”.


Tänkvärda rader…                                          (23 nov 2018)

Jag blir inte det minsta förvånad över om du påstår att "du har annat att tänka på än att läsa texter som jag rekommenderar - det är ju - fredag".
Kanske det blir ännu mindre intressant att läsa om jag berättar att rubriken till den text jag gillar så högt är:
"Till bokmässan kommer jag inte tillbaka förrän Kultursverige åter finns"

Men jag själv har kommit upp i ålder så långt att jag ser inte längre fredagar som något speciellt. Föredrar måndagar om jag nu ska utse någon av veckans dagar som favorit.

Kultursverige? Som helhet - är jag tämligen ljumt intresserad av - om det nu inte gäller böcker, tänkvärda artiklar - och lite till. "Ord på papper" - även om det numera finns också att läsa i min dator. Att läsa ger mig den fördelen att jag kan stanna upp i läsandet och fundera kring det jag just läst - och sedan läsa vidare.
Det är också lätt att läsa om - om jag nu skulle vilja ta del av de kloka tankarna ännu en gång.

OK , jag rekommenderar att du läser Einar Askestads fina berättelse över sitt besök på senaste Bokmässan.
Men då hamnar du långt bort från Vingåker…


Samma?                                                            (22 nov 2018)

…rubrik som i går? Funderar jag när jag i Kuriren läser rubriken:
2021 ska kommunen nå Skolverkets mål - och där det i artikeln finns redovisade "tankar" som lockar fram funderingar till min egen rubrik…
Där kunde jag krångla till texten  ganska bra - ser jag.

Nåväl - bakgrunden är att Skolverket har samverkat med kommunen för att försöka komma fram till "åtgärder som kan förbättra skolresultaten."
Elevernas då…

Nu har Skolverket tänkt färdigt och konstaterar att lösningen finns inom:
Det är inom styrning och ledning av verksamheten verket vill se att insatser genomförs.

Och, skriver Kuriren: "Bland annat vill man se att ledningsgruppen inom förvaltningen har "verktyg för att föra svåra samtal och hantera problem i verksamheterna" och att den har "utökat sin förmåga att kommunicera så att det bidrar till ökad delaktighet och tydlighet i hela styrkekedjan".

Bäste läsare, visst tycker du och jag precis samma, detta är den fullkomligt självklara åtgärden som vi, du och jag, också skulle ha kommit på - eller hur?
För - med prat kan man åstadkomma underverk.
Fast, förstås inte om man i det förväntade underverket måste blanda in den där opålitliga gruppen - skolelever. Tja, varför man nu skulle göra det?
De stör ju bara snacket…

Kuriren skriver också:
Barn- och utbildningsnämndens ordförande, Helena Edrenius (S), tror att man måste bli bättre på att prata med varandra i de olika leden.
Om jag nu förstår Kuriren rätt - så finns inte vare sig lärarna eller eleverna med i de "leden". Jag kan ha fattat fel…

Det återstår att få veta - men där jag sitter och funderar över detta så kommer jag inte på (tänka mig) minsta egna idé om hur Skolverkets uppmaning ska kunna sippra ner från överheten och förvandlas till ökade kunskaper hos eleverna.
Då får vi hoppas att Vingåkers skolchef Anders Danielsson med personal är klokare än jag. Men hur ska vi då tro om resultatet - när vi läser den absolut sista meningen i det här inlägget?

I Kurirens artikel får inte vi läsare veta vad Skolverkets mål är för 2021.
Men tidningen berättar i alla fall att::
"Skolverket driver "samverkan för bästa skola" för att höja kvaliteten på utvalda skolor. Under tre års tid stödjer verket skolor med låga kunskapsresultat där förutsättningarna att själva förbättra elevernas resultat är svåra."


En bit från verkligheten…                 (21 nov 2018)

…var rubriken som poppade upp när jag läser vad vännen Åke sänder till mig:

"Kom att tänka på Vingåkers skolresultat när jag läste denna artikel i Expressen:

Skolverket föreslår att fjärrundervisning skall bli möjlig i fler ämnen för att
både motverka lärarbristen och höja kvaliteten på undervisningen genom
att låta fler elever i landet samtidigt kunna utnyttja behöriga lärare.

Det kräver dessvärre att regeringen kopplas in med lagförslag efter det att
politikerna först kunnat enas om att det är en  bra idé.

rarfacket är bekymrat
för att man tror att det får negativa effekter på
undervisningskvaliteten.

Fjärrundervisning bedrivs på ca 80 skolor i ett 40-tal av landets kommuner.
Framför allt i Västerbotten och Norrbotten, Jönköpings och Stockholms län.
Tillåts i språkämnen, studiehandledning på modersmål och i mindre
utsträckning i moderna språk.

En av de kommuner som med framgång testat fjärrundervisning är Umeå.
Försöksverksamheten har nu förlängts till 2019 och man samarbetar nu
med fler kommuner.

Kanske fjärrundervisning som komplement till katederundervisning skulle
kunna vara en god
idé för Vingåker?"
/Åke

En första tanke hos mig blev - allt är värt att prova för att förbättra skolorna i Vingåker. Hur ska man annars någonsin komma fram till något som kan leda fram till vad Kommunfullmäktige - har bestämt:

Nämndens resultatmål
Kommunfullmäktige har beslutat att alla elever i Vingåkers kommuns skolor ska nå gymnasiebehörighet.
Därför satsar nämnden år 2018 och efterföljande år på följande utvecklingsområden.
Prioriterade utvecklingsområden
– Mål 2018
Kommunfullmäktiges mål:
Kommunen ska erbjuda barn och ungdomar goda skol- och uppväxtvillkor samt för alla invånare förutsättningar för bra levnadsvillkor och en god hälsa.

Kommunfullmäktiges resultatmål:

• 100 % av eleverna ska vara behöriga till yrkesinriktat gymnasieprogram  
Målet innebär för barn - och utbildningsnämnden:
att barn och ungdomar i Vingåker växer upp till självständiga, trygga och ansvarstagande individer.
Elevernas kunskapsnivå är hög i syfte att kunna tillgodogöra sig fortsatta studier samt vara förberedda för ett aktivt yrkesliv på en nationell och internationell marknad.

Jag tar det igen:
Kommunfullmäktige har beslutat att alla elever i Vingåkers kommuns skolor ska nå gymnasiebehörighet.

Kommunen har en bit kvar…


Bra förslag…                                                          (19 nov 2018)

Det är få saker som kan göra mig lika glad till sinnet som när jag läser texter som är mångsidigt underhållande. Här få du ett exempel på sådan text.
Den som skriver är Johan Hakelius, politisk chefredaktör på Fokus.
(en tidning jag prenumererat på sedan dess födelse år 2005)

"För tillfället är jag på resa i Italien med några av Fokus mest hängivna läsare. Det är inte ett dugg förvånande att dagarna fylls av intelligenta samtal och kloka förslag. Jag har lekt med tanken att inleda en kampanj för att riksdagen bör ersättas med ett råd, som dras slumpvis ur vårt prenumerationsregister på ett rullande schema om två år.
Problemet vore förstås att allehanda oönskade, makthungriga element som i dag skyr Fokus, på samma sätt som de skyr sans, vett och sanning, skulle börja prenumerera och förgifta den källa av visdom Fokus läsare är i dag.

Vi får nöja oss med att försöka skvätta lite av vishetens källvatten över vanvettet omkring oss."

 

Bra förslag, tänker jag, för då skulle jag kunna få chansen att hamna i riksdagen.
Kunna sprida min visdom och dessutom få bra betalt för det.   ;-)

Så märker jag att det börjar röra sig i den lilla säck av fördomar som finns där, ganska långt bak, under den glesa kalufsen.
Upp kommer "han" som ibland finns bakom mitt vänstra öra och viskar:
"Varför får jag den ihållande tanken att många av kommunens politiker kommer ur Kurirens prenumerationsregister?"
– Vad antyder du med det, frågar jag.
"Han" tittar förvånat på mig men svarar inte…

Du, viskar jag då tillbaka, du och jag får väl hjälpas åt att fortsätta skvätta lite av vårt visa vatten över Tennisparken med omgivningar.
– Tror du att några stänk når enda fram till Kommunhuset, rent av enda till Åbrogården?
Mycket tveksamt, svarar jag.
"Han" suckar och kryper tillbaka ner i säcken igen…


Vind som politik                                                  (18 nov 2018)

Rubriken kommer från att jag, som jag själv tycker, har lätt att se bilder/liknelser framför mig. Som när jag denna söndagsmorgon slog upp mina grågröna ögon och såg att träden och syrenhäcken utanför sovrumsfönstret krängde kraftigt i den starka vinden.
En timme senare, när jag tittade ut genom fönstret i "datorrummet" var där kav lugnt. Inte den minsta gren förde sig. Noterade genast liknelsen "Det där påminner ju helt om den svenska politiken" - vilket nog mest då handlar om rikspolitiken.

Före valet var det "storm och liv" i debatterna och alla partier lovade oss väljare en kommande framtid full av välbehag - bara vi var förståndiga nog att ge - just dem - vår röst.

I det nuvarande politiska läget - det menlösa stillaståendet - har i alla fall jag stora svårigheter att föreställa mig en kommande framtid som på något sätt skiljer sig fördelaktigt från den nyss avslutade valperioden.
Snarare tvärtom då.

Hur läget är i Vingåker har jag svårt att få grepp om - ingen information läcker ut från något parti. Ingen från kommunens ansvariga finner det intressant att underhålla (informera) oss Vingåkersbor om vad som händer.
För all del - att på kommunens FB-sida få veta att kommunen kom på tredje plats i länet under rubriken "Bästa tillväxtplats" eller att kommunen fått pengar för att öppna ett DigidelCenter gläder säkert en del - men det är inte riktigt den typen av "underhållning" jag personligen vill se.
Varför har inte kommunchefen en vecko- eller åtminstone en månatlig - personligt hållen - krönika där han avspänt småpratar med oss medborgare. Eller upplevelsechefen, eller de ansvariga i våra kommunala nämnder? Varför inte - då - på kommunens hemsida.

Kommunens  nya slogan? Vingåker - Sveriges mest personliga kommun.


Noterat en fredag…                                   (16 nov 2018)

Kan det vara så att kvinnorna i Vingåker har noterat att jag avnoterat mig som "feminist"? Funderade jag vid förmiddagsfikat efter morgonens uppfriskande och livgivande promenad.
Det kom sig att jag kom att lyfta blicken från datorskärmen och ut genom fönstret - som jag kan göra när jag kommer på att jag måste "tänka över en sak" - och märkte att solen sken. Sådant lockar till långa promenader, inte minst då att min Madame ett flertal gånger framhållit att det är bra för tänkandet att göra promenader…
Åter till kvinnorna. Under promenaden bland villorna mötte jag tre män (alla över 50) som alla "hejade" glatt och oförväget när vi möttes.
Jag mötte även fyra kvinnor. En yngre  (nu ägnar jag mig åt en svår filosofisk gren - att värdera en kvinnas ålder) men deras åldrar varierade mellan 19 till 80.
Ingen hälsade på mig. Och inte jag på dem heller - för de uppvisade en så tydligt avvisande attityd att jag kom mig inte för.
Om de nu inte tittade bort så i alla fall rakt ner i asfalten.

Ser jag så "farlig ut" frågade jag mig efter hemkomsten?
Nja, svarade jag mig själv och hamnade sedan i den självklara slutsatsen att det nog var "min virila och granskande blick" som mera skrämde dem. (suck)

Ska fråga Madame senare i kväll vad hon tror om den slutsatsen…

Nåväl, i DN läste jag några rader som jag nickade medhållande till:
"Just så vill jag att det ska vara":

"Bakom den lite anonyma entrén döljer sig en öppen, varm lokal i dova toner och soft 60-talsmusik med behagligt ljus, den utstrålar en air av internationell storstadsrestaurang av bättre men överkomligt snitt.
Inredningen är färgad av några av kockens favoritfilmer som ”Blade Runner” och ”2001 – ett rymdäventyr” (notera till exempel hovmästarpulpeten, en svart monolit i plexiglas som minner om Kubricks sci-fi-klassiker).
Borden står lagom avskilda och det är upplagt för enskilda samtal."

Bortsett från att inredningen (sägs) vara påverkad av kockens favoritfilmer så passar beskrivningen helt min syn på hur en restaurang ska vara för att få mig som återkommande gäst…

Därför är jag en tämligen sällsynt gäst hos våra lokala "matställen" med det enda undantaget att när lusten för uteätande vinner över den utbredda smaklösheten blir Joans enda alternativet.
Trots att borden - inte - står lagom avskilda  för enskilda samtal

Vilket får bli finalen för denna text…


Så kan man också se det…               (14 nov 2018)


I andra kommuner ser det annorlunda ut - berättar ledarsidorna.se


Frustrerande…                                                  (12 nov 2018)

17.30 - Blir jag då och då. Ofta när jag läser vad kloka, begåvade och kunniga människor berättar för mig. Och ju fler böcker jag läser av dem desto mer övertygad blir jag i min egna formulering "Mänskligheten är totalt korkad".

Ibland är jag lite mildare i min bedömning och skakar då bara uppgivet på huvudet - som när jag läser:

"Terrorister är mästare i att ta kommandot över människors föreställningsvärld, De dödar mycket få men lyckas ändå injaga skräck i miljardtals människor och skaka väldiga politiska byggen som EU och USA.
Sedan den 11 september 2001 har terrorister dödat omkring 50 människor om året i EU, tio i USA, sju i Kina. och upp emot 25 000 i hela världen (huvudsakligen i Irak, Afghanistan, Pakistan, Nigeria och Syrien).
Som jämförelse dödas om kring 80 000 européer i trafikolyckor varje år, 40 000 amerikaner, 270 000 kineser och totalt 1,25 miljoner världen över.

Diabetes och höga sockernivåer dödar uppemot 3,5 miljoner människor om året och luftföroreningar omkring 7 miljoner.
Så varför är vi mer rädda för terrorister än för socker, och varför förlorar regeringar val på grund av sporadiska terrordåd men inte på grund av kroniska luftföroreningar?"

Du vet inte - antar jag - för du läser förmodligen inte de böcker jag läser. Som den du ser bild på här ovan. Jag lånar inte på biblioteket utan köper - för att, när lusten faller på, kunna ta fram den ut bokhyllan och läsa om. I alla fall de många stycken jag markerat med gul färg.
Men jag vet alltså
- en liten kunskap som är en av de många byggstenar som sakta men säkert visar för mig - vi människor är allt - om just inte korkade - så i alla fall - rejält märkliga …


09.00 - frustrerande har också gårdagen varit då genom ett fel hos mitt webbhotell gjorde att jag inte på hela dagen kunde komma åt och uppdatera nattgöken. Så här, denna måndagsmorgon då jag upplever tillfredsställelsen att åter kunna störa omvärlden med  mina funderingar, kan jag le lite åt mig själv där jag i går vankade runt i huset i otålig väntan på att få komma ut "på nätet".

Jag har just upplevt det märkliga i att en text jag läste fick denna gråmulna morgon att kännas som något av en ljummen Midsommaraftonsmorgon fylld av fågelsång…
Jennifer Wegerup avslutar sin krönika med:

Om enbart ångest blir vår arvedel, då mister också målet sin mening. Vem vill kämpa för en värld och ett liv utan njutning och glädje?

Vi äger en skyldighet att ta vårt ansvar för allas överlevnad. Men vi är också skyldiga livet och oss själva att leva det fullt ut.

Vår stund på jorden.

Hur kan man undgå att inte älska en person som skriver som Jennifer?
Inte jag i alla fall…

Nå, det finns saker som kan förändra en solig morgon till en smått dystrare sådan - märker jag när jag läser en text om "dagens politiker".


Tennisparken avslut…                                 (10 nov 2018)

I april 2016  anslogs 8 miljoner till  projektet "Tennisparken" där målet var att  
"forma en levande/befolkad park som tillför nya värden i kommunen inom antagen  budget".

När nu parken är färdig har det sammanlagt investerats 15.763 tkr vilket föranlett kommunen att be revisionsföretaget EY att granska projektet i alla dess delar för att se vad som gått snett.

När man läser den rapport EY lämnat blir man förvånad över projektets genomförande. Det upplevdes som relativt okomplicerat och fordrade inte någon politisk styrning. Det skulle bara byggas en lekplats med utegym och en kramruta

När det enda anbudet kom var beloppet nästan 9 miljoner som antogs utan att man meddelade den politiska styrgruppen. Redan här föreligger ett allvarligt fel. Det måste föreligga allvarliga räknefel när dokumentet "Gemensamt framtagen strategi inför upphandlingen" anger en  budget på 12 miljoner mot anslagna 8 miljoner (som kanske skulle betraktas som riktvärde).
Hur beloppen beräknats är oklart och framför allt har de inte kommunicerats och föranlett  någon omvärdering av projektet.

Under ett projekt är det vanligt att det tillkommer omständigheter som gör att man måste göra ändringar/tillägg. Det kan handla om feltänk, ändrad ambition eller funktion. Ett överdrag på 10% är inget man normalt höjer ögonbrynen för.
Men blir det mer krävs återkoppling.

En viktig del i parken var uppförandet av allmän toalett. Det blev en standardhöjande kiosk med kök och uteservering. Hur detta gick till är enligt rapporten oklart men har varit klart kostnadsdrivande. Trist nog blir det svårt att få någon villig entreprenör att driva kiosken då köket inte är ett tillagningskök.

Även om man inom kommunen ansåg att projektet såg enkelt ut är det förvånande att det bland kommunens ledande befattningshavare inte fanns tillräcklig kompetens att se till att projektet fick den styrning regelboken rekommenderar hur projekt skall bedrivas avseende bemanning, beslutsfattande och återrapportering. Visst har man svängt sig med en del nödvändiga termer men rapporten visar tydligt att det saknats både kompetens, tydlighet och kommunikation.

Formella beslut har inte tagits av rätt instans. Projektledarens mandat var oklar och hade antagligen ingen alls. Beslut har fattats av olika personer och inte dokumenterats enligt någon skriftlig instruktion. 

Det är inte ovanligt att man i brist på egen projektkompetens hyr in denna, men man måste själv ha hand om projektkontrollen genom någon ekonom som kan pricka av utfört arbete mot det som politikerna förväntar sig bli utfört. Det duger inte att hänvisa till personalbrist eller byte av ekonomisystem. Rapporten avslutas med ett välvilligt utvecklingsförslag till kommunen. 

Nåväl, Tennisparken blev till sist färdig trots bristerna i projekt-budgetering och -styrning.
Parken kanske till och med fick en mer ambitiös utformning än ursprungstanken till båtnad för kommuninvånarna.
/Åke

Jo, Tennisparken blev till sist färdig, förhoppningsvis till glädje då för de många i kommunen. Och som jag antytt tidigare "ingen kommer att ställas till ansvar för genomförandet av parken".
Slutet på Tennisparkenfadäsen blev som jag förväntade mig:
Det var ju lite förargligt det där med de oväntade merkostnaderna (100%), men nu har vi ändrat i våra rutiner så att det inte ska kunna ske ingen.
Då vi svenskar så ogärna vill peka ut personer, rent av personliga sådana, när fadäser så småningom ska slutredovisas.
Vem som helst kan ju göra fel och att påpeka detta då det sker skapar ju bara otrivsel.
Och - f-n i mig - jag tror jag håller med om detta…




Tidigare inlägg hittar du - här hos:


Bustidningen

Där kan du läsa vad vi tidigare har skrivit här på nattgöken.
Välkommen in.